Självbehärskning depression

Man ska därför alltid i första hand överväga psykologisk behandling, där evidensläget är bättre. Farmakologisk behandling ska alltså inte användas för EIPS kärnsymtom; emotionell instabilitet, impulskontroll, instabila relationer och identitetsstörning. Det finns inte heller evidens i tillräcklig grad för att ge behandlingsrekommendationer avseende målsymtom som självskada, irritabilitet eller nedstämdhet.

Läkemedelsbehandling utan evidens riskerar dessutom att ge biverkningar utan samtidig nytta, dvs. Farmakologisk behandling kan prövas vid samsjuklighet, som t. Även här är det värt att notera att det saknas studier av behandling av depression eller ångestsyndrom hos personer med EIPS. Behandlingen får därför ses som experimentell och man bör utgå från vårdprogram för respektive tillstånd.

Generella råd vid läkemedelsbehandling av komorbida tillstånd vid EIPS Om patienten har pågående psykologisk behandling ska läkemedelsbehandling vara samordnad med denna. Bensodiazepiner bör om möjligt helt undvikas vid EIPS. Vid långvarig ångestproblematik är denna preparatgrupp inte att rekommendera i och med risk för tolerans- och beroendeutveckling.

Minskad impulshämning som effekt av läkemedlet kan också öka risk för självskada eller impulsivitet. Ha en noggrann strategi för att tillsammans med patienten utvärdera behandlingseffekten. Behandlande läkare bör med patientens hjälp försöka skilja på fluktuationer i grundtillståndet och samsjuklighet, både då läkemedelsinsättning övervägs och vid utvärdering av behandlingen.

Farmakologisk strategi vid kris I det här sammanhanget definieras kris som att patienten försämrats med ökad suicidalitet, destruktiv impulsivitet eller annat som föranleder inläggning eller intensifierad öppenvårdskontakt. För patienter som har en krisplan, utgå i första hand från de rekommendationer om farmakologisk behandling som noterats där.

Krisplanen bör därför vara gemensam genom hela vårdkedjan och följa patienten. Om patienten behöver sedering för att kunna sova tillräckligt eller för att mildra kraftig ångest, avstå från bensodiazpiner. Använd istället antihistaminer eller annat preparat med låg beroendepotential och toxicitet. Undvik neuroleptikapreparat som behandling av affektutbrott eller utagerande beteende.

Dessa tillstånd är i regel kortvariga och fluktuerande och behandlas hellre med en långsiktig strategi. Sätt inte in långtidsbehandling vid kris. Således ska en hastig försämring i sig inte föranleda insättning av till exempel antidepressiva eller stämningsstabiliserande. Diskutera med patienten och dokumentera vilka målsymtom som behandlingen är riktad mot.

Utvärdera behandlingen med rimligt intervall. Undersök vilka icke-farmakologiska åtgärder som kan stabilisera patienten eller minska stressorer. Liksom för vuxna gäller att det i dagsläget inte finns belägg för läkemedelsbehandling av EIPS hos tonåringar. Läkemedelsbehandling ska begränsas till att behandla samsjuklighet 3. Det är viktigt att ha en beredskap för försämring och ökade symtom, alternativt suicidala kriser, samtidigt som fokus är på att patienten kan klara kriser i öppenvård om stödet är gott och krisplan upprättad.

Det ska dock vara tydligt för patienten att hen kan vända sig till vården vid kris. Komplikationer Heldygnsvård kan innebära en stor påfrestning för en person med EIPS och risken är stor att individen försämras avseende suicidala och självskadande beteenden. Det är av yttersta vikt att vårdenheter tar ansvar att skapa en så tydlig och konsekvent vårdvistelse så att sådan försämring inte behöver ske se Omvårdnad vid EIPS.

Det är viktigt att så snart som möjligt göra en vårdplan tillsammans med patienten och på så sätt kunna avskriva LPT-vården. Det är särskilt viktigt att inte läkemedels behandla ett affektutbrott på avdelningen med tvång. Ofta är starka affekter och aggressiva eller självskadande beteenden kortvariga varför till exempel antipsykotiska läkemedel har onödigt långvarig effekt.

För den mindre grupp patienter som frekvent självskadas eller agerat aggressivt på vårdavdelning bör för uppgiften särskilt tränad personal tillsammans med patienten göra en vårdplan som syftar till att förhindra eskalering till tvångsåtgärder vid affektutbrott. En viktig bidragande faktor för att undvika tvångsåtgärder är att vårdpersonalen bibehåller en lugn och känsloreglerande attityd, om patientens oro och upprördhet eskalerar.

ADHD attention deficit hyperactivity disorder Personer med ADHD kan uppleva utmaningar med känsloreglering, vilket innebär svårigheter att hantera och kontrollera sina känslor däribland ilska på ett adaptivt sätt. Ett symtom på ADHD kan även vara impulsiva handlingar till följd av sina känslor, vilket kan uttryckas som aggressionsproblematik. Alkoholism och andra missbruk Berusning är någonting som anses öka aggression hos människor.

I fall av misshandel är det mycket vanligt att alkohol är inblandat. Alkohol i sig gör dig inte mer aggressiv, men däremot gör det dig mer benägen att följa dina känsloimpulser. Alkohol försämrar både din känslomässiga självkontroll din förmåga att internt stilla känslorna samt din externa självkontroll din förmåga att stilla handlingsimpulser.

Läs mer om alkoholism.

Emotionellt instabil personlighetsstörning kriterier

Måttliga till kraftiga hormonförändringar kan leda till irritabilitet, aggression och ilska. Barn och ungdomar med aggressionsproblem Aggressionsproblem är inte ovanligt hos unga. Detta har framför allt att göra med hormonnivåer och ovana att hantera knepiga situationer. Bristen på erfarenhet gör det svårare att hitta produktiva lösningar på många problem man i den åldern står inför för första gången.

Det är då vanligare att reaktionen blir känslomässig och ogenomtänkt. Ilska är inte någonting som bör anses sjukligt när någon är ung eller i tonåren, utan det är helt enkelt en naturlig process där individen håller på att utveckla lugnare och mer produktiva reaktioner när de står inför ett känslomässigt krävande dilemma. Det finns såklart fall då ilskan och aggressionen kan gå överstyr.

I dessa fall är det viktigt att förstå att det är en vanlig process där det viktigaste är stabil guidning och handledning. Öppen diskussion om känslor bör främjas. Om omgivningen söker förstå barnets reaktion i stället för att döma den, kan båda parter lättare arbeta mot en bättre framtid tillsammans, där man förhoppningsvis kan lösa sina problem på andra sätt.

Sambo eller partner med aggressionsproblem En av de svåraste situationerna att handskas med är när en närstående har aggressionsproblem. Det är inte en överdrift att säga att nästan samtliga fall av våld i förhållanden grundar sig i aggressionsproblem. Aggressionsproblem bör ses som en brist på konstruktiva strategier för att hantera diverse känslomässigt svåra situationer.

Det är inte lärarens uppgift att vårda eleven eller erbjuda terapi. Lärarens uppgift kan däremot vara att skapa en tilltro till att eleven har nytta av att fortsätta sin skolgång och att göra sina skoluppgifter både nu och i framtiden. Betydelsen av empati i interaktionen Eleven är inte deprimerad eller mår dåligt med flit. Man ska därmed inte uppmana eleven att rycka upp sig eller skärpa sig.

Det är viktigt att ta hur eleven mår och känner på allvar. Man ska berätta för eleven att man hör hen. Elevens initiala reaktion kan vara annorlunda än vad man har förväntat sig. Därför är det viktigt att man som vuxen är lugn och närvarande, samt för fram att man finns tillgänglig även en annan dag. Saker att tänka på när man möter en deprimerad elev När en elev är deprimerad och nedstämd fastnar hen lätt vid det som är dåligt.

Eleven kan se och uppleva att saker omkring hen är svåra och jobbiga trots att de är precis som det var förut.

Skyddsfaktorer psykisk ohälsa

Det är viktigt att anpassa mål och uppgifter så att eleven kan uppnå dem. Eleven behöver stöd för att kunna se resultaten av vad hen har lärt sig. Att låtsas eller heja på för mycket hjälper inte en deprimerad elev. I skolan är det viktigt att fokusera på bland annat följande saker: Var intresserad av dina elever. Lägg märke till eleverna och hälsa på dem när de kommer till skolan eller lektionen.

Fråga hur de mår, hur det går och hur det går med skolarbetet. Du kan fråga vad de har gjort, om de har varit någonstans och vad de ska göra efter skolan. Var tålmodig även om eleven svarar fåordigt. Förutse och planera skoldagen på förhand. Berätta för eleven vad som förväntas av hen. Minimikravet är att eleven kommer till skolan.

För en ungdom kan man berätta att man som lärare är intresserad av hur hen mår och ifall det sker några förändringar i måendet eller orken. Berätta att du finns i skolan även i morgon och att du tycker att det är trevligt att se eleven. Berätta att du hjälper hen och finns där för hen. Berätta att hen är välkommen till skolan även om hen inte mår bra.

Sätt upp delmål för studierna och belöna försök. Säkerställ att eleven gör saker i sin skolvardag som gör hen glad eller får hen att må bra. Kom ihåg att även att lära sig små nya saker ger glädje. Om en elev inte vill ha hjälp ska man ta reda på om det finns någon särskild anledning till det. Om eleven har rädslor eller föreställningar kopplade till psykisk hälsa kan man genom att prata om det sänka tröskeln för att söka hjälp via exempelvis elevvården.

Om en elev inte vill ha hjälp från någon instans är det bra att berätta att man som vuxen lyssnar och hjälper hen att söka hjälp om hen behöver det senare. Läraren är enligt lag skyldig att föra ärendet vidare till elevvården ifall hen oroar sig för eleven. Ifall man är osäker kan man konsultera elevvården.

LÄS MER: Hjälp av gemenskapen De förändringar i tankarna och beteendet som depressionen orsakar leder till att eleven upplever att hen har färre alternativ. För att eleven ska kunna hitta och se alternativ igen behövs samarbete. Även om man skulle börja reda ut situationen på tu man hand är det bra att vid behov be andra vuxna att hjälpa den deprimerade eleven. Elevens vårdnadshavare, elevvården och speciallärare kan vara en del av det nätverk som stöder elevens återhämtning.

Skolläkaren inom elevvården bedömer behovet av remittering till specialiserad sjukvård.