Blodgrupper corona

Så det har vi ganska nyligen gjort, en av mina doktorander Torsten Dahlén har gjort en stor, väldigt ambitiös studie, där vi studerar det här på lite olika sätt och landar i en siffra som är nära den vetenskapligt mest sannolikt ansedda siffran på hur vanligt det är med felaktigt faderskap eller okänt faderskap. Och det är lite knappt en procent bland nyligen födda och lite drygt en och en halv procent i befolkningen i stort i Sverige.

Och vi har då gjort en studie med drygt fem miljoner personer som vi har följt sedan talet, kan man säga. Cecilia Odlind: Intressant. Så det här med 10 procent som också har figurerat, det stämmer inte? Gustaf Edgren: Nej, och det här är fascinerande. För det hela kokar ner till hur stark sannolikheten är att man har en misstanke, så att säga.

Det finns massvis med studier av det här, vi snackar hundratals eller kanske till och med tusentals studier, men de flesta är gjorda i populationer som inte riktigt är representativa. Där man kanske har en misstanke, det kan vara frågan om att man har gjort en faderskapsutredning eller att man har gjort någon slags genetisk testning av någon annan orsak.

Och då landar man ofta på siffror som är ganska mycket högre. Det finns publicerade data som pratar om 10 procent eller 20 procent, vilket rent spontant känns helt orimligt. Men de där har det blivit en slags mytbildning kring som vi nu tycker att vi tydligt kan slå hål på. Man hamnar någonstans mellan en och två procent.

Och det som är intressant är att det stämmer ganska bra överens med två ganska nyligen publicerade studier från Holland respektive Belgien. Där man har gjort en motsvarande analys av Y-kromosomer, alltså den manliga kromosomen, i ett material med väl släktbeforskade personer. Och då kunde man se att det landade någonstans på en procent ungefär, som snitt över många generationer.

Så vi hamnar på ungefär samma men med ett betydligt större och ett samtida material. Så man kan säga att i dag är förekomsten av felaktigt faderskap någonstans i runda slängar en procent. Cecilia Odlind: Och har det förändrats? Gustaf Edgren: Ja, det är också fascinerande. Det har förändrats ganska mycket, och i vårt material så ser vi att bland de som är födda på talet hamnar vi uppåt tre procent, eller kanske till och med något över tre procent.

Och så har det gradvis de senaste 60—70 åren sjunkit till runt en procent bland de som är födda på 80 och talet. Cecilia Odlind: Har vi blivit mer trogna då? Gustaf Edgren: Det kan jag inte uttala mig om. Men skämt åsido, det är väl svårt att svara på. Men däremot kan man säga att det har tillkommit säkrare sätt att inte få barn när man inte är trogen än det fanns på talet, så kanske är det snarare det som är förklaringen.

Men det är en fråga jag lämnar med varm hand till människor som ägnar sig åt sådan forskning. Cecilia Odlind: Hur fick ni idén till att studera det här? Gustaf Edgren: Det är en klassisk idé. Jag kommer ihåg att när jag pluggade på läkarutbildningen så dök det här upp någonstans på patologin, det var någon som sade tvärsäkert att det är 10 till 20 procent. Det är helt fel såklart.

Och det säger sig självt lite grann att det kan inte riktigt vara så högt. Men det där lever kvar. Det finns en stark mytbildning och generellt kan man säga att det finns en stark mytbildning kring blodgrupper i allmänhet, vilket jag tycker är ganska intressant. Det finns massvis med åsikter om blodgrupper, man ska äta som sin blodgrupp och blodgruppen avgör personligheten.

Och det där är ju idéer som inte har någon som helst grund i verkligheten. Blodgruppsdiets frågan, den är det bara någon som har hittat på. Den finns det inget som helst vetenskapligt stöd för. Cecilia Odlind: Varifrån kommer det där då? Gustaf Edgren: Att någon skrev en bok som blev en bästsäljare. Tyvärr tror jag att det är precis på det sättet.

Det här är taget helt och hållet ur luften, kanske med hänsyn tagen till att blodgrupperna skiljer sig så mycket åt över världen. Men min gissning är att man bara hittar på det här helt och hållet. Cecilia Odlind: Men att det ändå får fäste. Jag tänker, är inte det här någonting med vårt behov och vår vilja att kategorisera olika saker. Att det är samma som med personligheter, att det är så lockande att placera folk i fack.

Okej, är du är en AB, du är en B och du är en 0. Och det betyder att… Gustaf Edgren: Kanske, jag vet inte. Jag är nog för insiktslös kring människors natur och personligheter. Men det är möjligt att det är så men det är ganska fascinerande, för det lustiga är att varje gång vi publicerar någonting så får jag som en liten störtflod av mejl från människor som har olika anekdoter eller frågor och så.

Och jag kan tycka att det är väl glädjande. Dels att folk i allmänheten snokar upp och läser om sådana här studier, och att de är intresserade tycker jag är superkul. Men sedan kan jag också tycka att det är lite fascinerande. Det här en så otroligt liten betydelse för deras hälsa i stort, att man nästan undrar vad som är dragningskraften. Och jag tycker det är både kul, fascinerande och nästan lite rörande.

Cecilia Odlind: Du berättade ju att om man får fel blod vid en blodtransfusion så kan man bli svårt sjuk och du har också berättat att barnet kan bli sjukt om mamman och barnet har en viss typ av kombination av blodgrupper. Så vid de två situationerna är det väldigt viktigt att känna till sin blodgrupp. Finns det något annat skäl att göra det, är det viktigt att känna till sin blodgrupp?

Gustaf Edgren: Nämen, det är det inte. Det är väldigt få saker i vårt samhälle i dag, där din blodgrupp kommer påverka dig som enskild individ. Låt säga att du hamnar på sjukhus däremot, då kan blodgruppen vara viktig om du ska få en blodtransfusion. Men det är likväl så att ingen kommer fråga dig vad du har för blodgrupp.

Om du ligger där och ska opereras och du behöver blod, så kommer inte narkosläkaren fråga vad har du för blodgrupp? Är du A? För konsekvenserna av att man skulle ha fel är så stora att det inte spelar någon roll vad du säger. Om du säger B, då kommer vi ändå provta. Och är det så att man inte hinner provta kommer man ge 0-negativt blod eller 0-blod som kan ges till alla, som vi ibland kalla för universalblod.

Vi kommer inte lita på att du har rätt. Cecilia Odlind: Hur lång tid tar det att kolla? Gustaf Edgren: Det går ganska fort. Jag skulle tippa att på en halvtimme kan man ha kollat och fått fram blod som passar. Så det går jättefort i de fallen där det behövs. Och är det ännu mer bråttom än så, så har man på de flesta stora sjukhus där man tar emot trauma, alltså patienter som har blivit svårt skadade, då har man i regel tillgång till universalblod.

Man har 0-negativa blodenheter som man vet att alla kan få utan att reagera mot. Och så löser man det tills man har en blodgrupp. Cecilia Odlind: Och betyder det att det är blodet med den blodgruppen, 0-negativt, som det är mest brist på? Gustaf Edgren: Ja, i de flesta fall är det så. Men det finns också undantag där man ibland har brist på vanliga blodgrupper.

Och det kan låta lite konstigt, men det kan bero på att någon har behövt massvis med blod i samband med en stor, komplicerad operation. För blodanvändningen fluktuerar ganska mycket, där det ibland kan vara ganska lite och sedan är det någon som blöder hiskeligt mycket och får hundratals blodenheter för att sedan gå tillbaka till en normal nivå. Så det kan variera vad man har brist på.

Cecilia Odlind: Hundratals blodenheter, vad innebär det? Gustaf Edgren: En blodenhet är en enhet som är framställd av blod. Så när man ger blod så ger man i regel helblod, det vill säga man ger blod som blod är. Och det innehåller egentligen tre saker. Det innehåller röda blodkroppar, det innehåller plasma och det innehåller trombocyter, eller blodplättar, och så lite annat, det är vita blodkroppar och sådant där också.

Och när man ger blod så komponentuppdelar man det här. Man delar upp det i blodenheter. Det vill säga att man gör det som en centrifug, och det tyngsta är det de röda blodkropparna. Det stoppar man i en påse. Och så stoppar man plasman i en annan påse, och så tar man blodplättarna i en tredje påse. Och då ger man dem var och en för sig i regel, för de flesta som behöver blod behöver kanske bara en av de här sakerna.

De behöver röda blodkroppar i de flesta fall, och de behöver kanske trombocyter eller blodplättar i andra fall, och så behöver de plasma i ytterligare några fall. Cecilia Odlind: Men vi snackar hundratals påsar? Gustaf Edgren: Man snackar hundratals påsar med blod. Det är lyckligtvis ovanligt, men det förekommer förhållandevis ofta och det kallar vi ibland för massiv blodtransfusion.

Cecilia Odlind: Är det så att det är brist på blod? Gustaf Edgren: Jag jobbar ju inte på en blodcentral, jag jobbar kliniskt med egentligen helt andra saker, och jobbar på en klinik där vi ger väldigt lite blod. Men i vissa fall är det definitivt blodbrist. Och det kan vara framför allt på sommartid när folk är på semester och inte har tid till att ge blod.

Men det kan också vara i samband med att det har varit flera stora operationer och liknande.

Men jag skulle inte säga att vi har blodbrist rent generellt i Sverige, men det behövs alltid fler blodgivare. Cecilia Odlind: Så en uppmaning? Gustaf Edgren: En uppmaning. Och sen är det så att man sannolikt, historiskt, har använt för mycket transfusioner. Det finns mycket som talar om att det är bättre att vara lite restriktiv med hur mycket blod man ger till patienter.

Vilket gör att blodanvändningen har gått ner ganska mycket i Sverige och egentligen hela västvärlden de senaste tio åren, vilket nog är bra. För blod ska man nog bara ge i de fall det verkligen behövs, kan man enkelt säga. Cecilia Odlind: Hur kom man fram till det, att det kanske inte behövs så ofta som man trodde? Gustaf Edgren: Det är som med allt inom den medicinska vetenskapen eller vetenskapen i stort, att det är en långsam iterativ process.

Man gör olika studier, och i de första studierna som kom på det här, då lottade man patienter mellan en hög transfusionsgräns och en låg transfusionsgräns, det vill säga att man var restriktiv eller liberal med blodet. Och i de första studierna som kom i slutet på talet, där visade det sig att de som hade en restriktiv hållning gick det bättre för.

Att det gick bättre för patienterna som fick mindre blod. Sen har man förändrat hur man framställer blodkomponenter. Man plocka bort de vita blodkropparna som kan ge vissa typer av reaktioner, man filtrerar blodet och man gör andra saker som sannolikt tar bort en del av de potentiellt skadliga effekterna av att ge blod. Idag tror jag inte att den där effekten riktigt finns kvar, men det är ändå så att man har visat att det åtminstone är säkert att sänka transfusionsgränsen, det vill säga att man är mer restriktiv.

Och eftersom det ändå finns en teoretisk risk med en transfusion, det vill säga en teoretisk risk för okända infektioner och liknande, då har man valt att vara mer restriktiv i allmänhet. Cecilia Odlind: Ni har ju nyligen publicerat en studie där ni har undersökt massor av sjukdomar och kollat om det finns en koppling till vilken blodgrupp man har. Vad har ni upptäckt där?

Gustaf Edgren: Om man backar bandet ett tag, så kan man säga att kopplingen mellan blodgrupper och olika sjukdomar, den har man nog känt till sedan åtminstone talet. Och från början kunde man visa att det var vanligare med magsäckscancer hos personer som hade blodgrupp A, och man kunde visa att malaria var mindre allvarligt hos de med blodgrupp 0. Och så har det gjorts små spridda skurar av mer eller mindre välgjorda studier, som kopplar blodgrupper till olika sjukdomar.

Det är blodproppar och det är blödningar och olika saker. Men ingen har någonsin gjort det här på ett riktigt systematiskt sätt. Så det vi valde att göra, och drog i gång för ett par år sedan, var att försöka göra en stor systematisk studie där vi inte tittat på en specifik sjukdom, utan vi titta på alla sjukdomar.

Och alla sjukdomar kan vi kanske inte kolla på Sverige, vi har väldigt lite malaria, men vi gjorde som så att vi tog alla tillgängliga diagnoser som finns i någonting som kallas för patientregistret, som är ett stort register över sjukhusknuten vård i Sverige. Och så kategoriserade vi dem i ungefär sjukdomsgrupper, och så tittade vi på allihop och deras koppling till AB0-systemet och RH-systemet.

Och efter visst rasslande i den här datorn som gjorde beräkningarna så ut kommer en massa resultat där det mesta är helt väntat. Vi hittar den här kopplingen mellan blodgrupp A och magsäckscancer, blodgrupp A och bukspottkörtelcancer och vi hittar en högre risk för blodproppar hos dem som har blodgrupp AB, A och B, och så vidare.

Så det mesta är helt väntat. Och så kommer några små, udda, lite mer oväntade fynd. Men på det stora hela kan man säga som så att vi hittade det vi väntade oss. Och huvudresultatet i att vi hittade det vi väntade oss, var att metoden som vi använde var tillförlitlig för att göra det här. Cecilia Odlind: Kan man säga att de flesta av de här sjukdomskategorierna inte har någon koppling till vilken blodgrupp i har?

Gustaf Edgren: Absolut, så kan man definitivt säga. För nästan alla sjukdomar hittar vi ingen koppling. Och som forskare vill man alltid vara detaljerad och noggrann i hur man uttrycker sig. Så det ska jag också vara eftersom jag är forskare. Men man kan säga att i vissa fall har vi så få fall av de här sjukdomarna att vi inte kan säga tvärsäkert. Men på det stora hela taget sett, så rör det sig om en handfull sjukdomar som är kopplade till blodgrupper.

Cecilia Odlind: Nästan alla sjukdomar har ingen koppling. Gustaf Edgren: Precis. Cecilia Odlind: Okej, men de här som har det, hur stark är den kopplingen? Gustaf Edgren: Den varierar från att vara ganska svag, vi vet att blodgrupp A har en ökad risk för hjärtinfarkt och då pratar vi om fem procent högre risk eller något åt det hållet.

Så på individnivå är det en obetydlig riskfaktor. Sedan finns det andra saker som är ganska starka riskfaktorer. I olika forskningsprojekt studeras blodet på detaljerad nivå. Forskare vid universitetssjukhuset Charité i Berlin har hittat en koppling mellan olika proteiner i blodet och allvarlighetsgraden av sjukdomen hos covidpatienter, skriver tidningen Läkemedelsvärlden.

De tyska forskarna har analyserat en stor mängd proteiner i blodplasma från covidpatienter med hjälp av en nyutvecklad plattform för masspektrometri. De hittade 27 olika proteiner som fanns i blodet i olika stor mängd beroende på hur allvarligt sjuka patienterna var. Proteinerna de hittade var vanligt förekommande inflammationsproteiner, men också koaguleringsfaktorer och proteiner som reglerar det medfödda immunsystemet.

Forskarna ska nu fortsätta undersöka hur det molekylära fingeravtrycket som proteinnivåerna utgör förändras under sjukdomsförloppet för patienter med covid, skriver Läkemedelsvärlden. Förhoppningen är att kunna förutsäga sjukdomsutvecklingen på ett tidigt stadium. Resultaten är publicerade i tidskriften Cell systems.

Gratis varje vecka direkt i din inkorg. Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter Skickar formuläret Forskarna analyserade svenska hälsoregister med information om mer än fem miljoner människor och fann totalt 49 sjukdomar som kunde kopplas till ABO-systemet och en som kunde kopplas till RhD-systemet. Resultatet bekräftade att personer med blodgrupp A hade högre risk för blodpropp medan personer med blodgrupp O hade större sannolikhet att drabbas av blödningsrubbningar.

Studien verifierade också att kvinnor med blodgrupp O i högre utsträckning drabbades av högt blodtryck under graviditeten, så kallad graviditetshypertoni. Ny koppling till njursten Forskarna hittade också en ny koppling mellan blodgrupp B som jämfört med O skyddar mot njursten, samt att kvinnor som var RhD-positiva i högre utsträckning hade graviditetshypertoni.

Enligt forskarna behövs ytterligare studier för att bekräfta resultaten eller utröna om det kan finnas alternativa förklaringar till dessa kopplingar. Bild: Rubrik: Gustaf Edgren. Foto: Erik Thor.