Leder eller delar

Longitudinella, eller vertikala, axeln löper vertikalt uppifrån och nedåt. Runt denna axel sker rotationsrörelser. De anatomiska lederna delas upp i oäkta och äkta leder. Oäkta leder innefattar skelettdelar som är förbundna av stödjevävnad medan äkta leder innebär att det även finns en eller fler ledhålor.

Leder av olika typ är ofta sammanbundna och arbetar tillsammans i kroppsdelens rörelser. Kroppens största leder är äkta leder. Oäkta leder Oäkta leder delas ofta in i två typer: fibrösa leder och kartilaginösa leder. Fibrösa leder innefattas av leder där benen förenas av fibrös vävnad. De fibrösa lederna omfattar suturer och syndesmoser.

Suturer är smala, icke-rörliga, fibrösa förbindelser mellan benen i neurokraniet. Syndesmoser, i vilka två ben förenas av ligament, är exempelvis lig. Kartilaginösa leder synkondroser delas in i primära och sekundära synkondroser. Primära synkondroser utgörs av hyalint brost omgivet av ett perikondrium av bindväv på dess yta.

Skelettets delar

Dessa leder kan vara tillfälliga epifyser och övergå till ben, men de kan också vara permanenta revbensbrosken. Sekundära synkondroser, eller symfyser, är starka leder med små rörelser, som utgörs av en tjock skiva fibrokartilago. Perifert är skivan uppbyggd av lameller av fibrös vävnad, som i mitten av skivan övergår i en mjuk massa.

Exempel på sekundära synkondroser är lederna mellan blygdbenen symphysis pubica och mellan kotkropparna i ryggraden, som bidrar med styrka, stötabsorbering och flexibilitet. Äkta leder Äkta leder synovialleder innehåller ett antal olika strukturer. De har en ledhåla mellan två ledytor som är beklädda med ledbrosk. Dessa avgränsas från omgivningen av ett synovialmembran.

I en äkta led kan rörelseomfånget vara mycket stort, det beror även på vilken led det gäller. Hur leden ser ut bestämmer dess rörelseaxlar. Ledbrosk Ledbrosk, cartilago articularis, utgörs i huvudsak av hyalin broskvävnad. Ledbrosket har en yta som är slät, glänsande och blåvit, och har ett tunt lager förkalkat brosk in mot benet.

Tjockleken hos ledbrosk variera mellan olika leder, men är som regel 0, mm. I de leder där trycket mot brosket är större kommer brosket också vara kraftigare. På grund av detta är ledbrosket tjockare i nedre extremitetens leder än i övre extremitetens leder. Dessutom varierar också broskets tjocklek på olika delar i samma led.

Ledbrosket möjliggör att friktionen blir minimal i lederna, vilket innebär att ledytorna kan glida mot varandra på ett smidigt sätt. Brosket har en stötdämpande funktion, vilket också skyddar den underliggande benvävnaden. I ledbrosket finns varken blodkärl, nerver eller lymfkärl. Näringstillförseln sker i huvudsak genom diffusion genom ledvätskan.

De ytliga fibrerna i ledkapseln löper oftast i benens längsriktning, medan de djupare fiberstråken binder samman de ytliga fibrerna. Ledkapselns fiberriktning, tjocklek och styrka varierar från led till led och en ledkapsel kan delas in i ett inre, cellrikt lager synovialmembranet och ett yttre, tjockare fiberrikt lager den fibrösa kapseln. Synovialmembranet, membrana synovialis, klär hela ledhålans väggar förutom ledbrosket.

Det veck som bildas mellan benet och den fibrösa kapseln kallas plica synoviales. Det skyddar även hjärnan och de inre organen och fungerar som fäste och hävstång för musklerna.

Människans skelett

De stora benens röda benmärg producerar blodets beståndsdelar, medan de mindre benen innehåller gul benmärg, vilket huvudsakligen är fett. Där benen möts och rör sig i relation till varandra sitter lederna. Förutom att lederna möjliggör effektiva rörelser så håller de även ihop benen och ger skelettet stadga. Musklerna består av olika typer av muskelfibrer och bildar tillsammans med skelett och leder det som kallas för rörelseapparaten.

Kroppen har tre olika sorters muskler. Hjärtmuskulaturen bygger upp hjärtat och drar ihop sig för att pumpa ut blod i kroppen. Skelettmuskulaturen bygger upp de stora muskelgrupperna och har sitt fäste i skelettbenen. Det är den enda muskulatur som kan påverkas av viljan. Slutligen består kroppen av en stor mängd glatt muskulatur.

De musklerna utför många av kroppens viktigaste funktioner, såsom matsmältning, blodflöde och andningsapparaten. Skador på rörelseapparaten är ofta isolerade, men kan komma att påverka andra delar om de inte behandlas eller om överansträngning fortsätter. T ex kan en muskelskada göra att du stödjer för mycket på andra leder och muskler och om du stukar foten kan muskler i andra benet bli överansträngda.

Skelettet har många viktiga funktioner i kroppen. Det är både en stomme och ett skydd, men har långt fler funktioner än så. Skelettet är viktigt för att: stödja mjukdelar och muskulatur skydda inre organen, till exempel hjärna, hjärta och lungor fungera som ett lager för kalcium inuti skelettet finns benmärgen som bildar blod hålla kroppen upprätt och ge den form fungera som en hävstång för musklerna Vad gör lederna?

De olika benen i skelettet hålls ihop av leder. Tack vare lederna kan kroppen böjas och röra sig. I leden möts två eller flera ben. Ytan på benets ände kallas ledyta. Dessa ändar är täckta av brosk som ger skydd och stabilitet. Brosket är halt och hårt och ser till att ledytorna kan glida mot varandra. Runt leden sitter en ledkapsel fylld av ledvätska.

På utsidan finns ledband som håller ihop leden och ser till att benen rör sig på rätt sätt.