Extrem trötthet demens

Eftersom trötthet är vanligt förekommande, finns risk att den kan uppfattas och behandlas som en bisak och inte som det stora problem den faktiskt är för många människor. I de flesta fall är trötthet orsakad av för lite sömn eller att sömnen har varit dålig, ofta i kombination med mycket arbete. Sömnen kan vara dålig på grund av snarkning och korta andningsuppehåll under sömnen.

Andra orsaker till dålig sömn är stress, depression eller oro. Även alkohol, nikotin, koffein och vissa läkemedel kan störa sömnen så att man blir trött på dagen. Bristtillstånd eller sjukdom kan leda till trötthet, men då brukar personen ha andra samtidiga symtom. Hjärntrötthet eller mental trötthet är något annat än vanlig trötthet.

Hjärntrötthet eller mental trötthet är en extrem uttröttbarhet i form av energilöshet, som ofta förekommer efter skador och sjukdomar som påverkar hjärnan. Den mentala uthålligheten och förmågan att vara aktiv över tid och utföra aktiviteter igen och igen är påtagligt nedsatt och blir ett stort hinder för att orka arbeta eller studera på ett välfungerande sätt.

Förekomst Det är oklart hur många som lider av hjärntrötthet. Även efter det att sjukdomen eller skadan har läkt blir hjärntröttheten kvarstående hos en andel. Samma förhållande ses efter stroke och hjärnhinneinflammation. Till exempel muskelstelhet och långsammare rörelser. Skakningar förekommer men är ovanligare. Med tiden kan symtomen påminna mer och mer om Parkinson, med till exempel framåtlutad gång, små steg, försämrad ansiktsmimik, svårigheter att svälja och försvagad röst.

Svårt med avståndsbedömning.

Lewy body demens slutskede

Det kan bli svårare med rumsuppfattningen och att bedöma avstånd, vilket ger svårigheter med vardagshandlingar som att hälla vatten i ett glas eller sätta sig på en stol. Det är också vanligt med fallolyckor och att gå in i saker. Svårigheter att reglera kroppsliga funktioner. Det autonoma nervsystemet påverkas ofta, vilket ger svårigheter att reglera en rad kroppsliga funktioner som normalt styrs automatiskt.

Det kan leda till blodtrycksfall på grund av svårigheter att reglera blodtrycket om du ställer dig upp. Yrsel, inkontinens och problem med mage och tarm är andra exempel. Problem med minne och koncentration. Sjukdomen gör det svårare att tänka, minnas saker och uppfatta omgivningen på liknande sätt som vid Alzheimers sjukdom. Dessa symtom kommer oftast senare vid Lewy body demens än vid Alzheimers sjukdom.

Orolig drömsömn och skrämmande drömmar är vanliga symtom. Det kan göra att sömnen kantas av sparkar, skrik och slag med händerna. Det kan också vara så att dröminnehållet följer med under dagen. Extrem trötthet är vanligt, och många sover över tolv timmar per dygn och flera timmar under dagen.

För personer som lever i parrelationer är det vanligt att behöva sova i skilda sovrum. Fluktuerande uppmärksamhet. Det är vanligt att förmågor och uppmärksamheten varierar kraftigt, att ena dagen uppfattas som fullt frisk och klar för att nästa vara förvirrad och ha stora svårigheter. Personer med Lewy body demens är oftast medvetna om sin sjukdom, särskilt i början av sjukdomsförloppet.

Astrocyterna ligger arrangerade i stora cellnätverk med rikliga kontakter med varandra. Astrocyterna har kontakt med blodkärlen och tar hand om näringsämnen som de förser nervcellerna med. Andra utskott har nära förbindelse med synapserna, kopplingsstationerna mellan nervceller, och känner av nervcellssignaleringen. De signalämnen som hör till de mest studerade i nervsystemet är dopamin, noradrenalin, serotonin, GABA gamma-aminosmörsyra och glutamat.

Vid sjukdom och skada i hjärnan minskar tillgången på näringsämnen, framför allt glukos, i hjärnbarken som ansvarar för energikrävande kognitiva funktioner. Det leder till att bland annat dopamin-, GABA- och serotoninsignaleringen minskar i flera hjärnområden, medan glutamatsignaleringen blir mer ospecifik [26]. Man har sett att dopamin- och även noradrenalin­signaleringen minskar i bland annat frontalkortex efter skallskada och stroke med nedsatt koncentrationsförmåga och uppmärksamhet som följd.

På liknande sätt minskar serotoninsignaleringen, vilket leder till emotionell instabilitet [26]. Dopamin och serotonin frisätts från den presynaptiska terminalen och tas tillbaka dit efter att ha fullgjort sina respektive signaleringar, medan glutamat, efter att ha fullgjort sin signalering mellan nervcellerna, tas upp i omkringliggande astrocyter [23, 27]. Vid begränsad energitillgång klarar inte astrocyterna att ta hand om allt frisatt glutamat, vilket leder till att glutamat till viss del blir kvar i och omkring synapsspalten och medför att signaleringen blir mindre distinkt.

Nervcellerna använder glutamat som stimulerande signalämne. Det innebär att glutamatsignaleringen är viktig för informationsintag, informationsbearbetning och lagring av information. När glutamat frisätts från nervcellsändar och påverkar glutamatreceptorer på mottagande nervceller kan signalen föras vidare inom nervcellnätverken. Astrocyterna tar hand om glutamat så fort det har utövat sin effekt på den mottagande nervcellen.

På så vis behålls känsligheten för glutamat hos nervcellerna. I det normala nervsy­stemet sker detta utan problem, och sannolikt saknas begränsning för hur många signaler som kan passera per tidsenhet Figur 2. Skada eller sjukdom i nervsystemet ger upphov till neuroinflammation, vilket kan påverka astrocyternas glutamatupptagningsförmåga negativt [27].

Resultaten blir att glutamathalten i utrymmet mellan cellerna ökar något, dels på grund av astrocyternas minskade kapacitet att ta hand om glutamat, dels på grund av cellsvullnad. Detta leder till ospecifik aktivering av nervcellerna och ökat brus i nervcellssignaleringen. Det minskade glutamatupptaget är också kopplat till lägre glukosupptag i astrocyterna, vilket kan bidra till sämre energiförsörjning.

Sammantaget försvåras signaleringen mellan astrocyterna, vilket kan minska deras kapacitet att ta hand om och transportera glutamat inom astrocytnätverken. Djurexperiment har visat att även dopaminsignaleringen minskar vid neuroinflammation [28]. Resultatet av ovanstående mekanismer blir negativa effekter för nervcellstrafiken Figur 3. Även vid sjukdomar med mer generell inflammatorisk aktivering, till exempel reumatiska sjukdomar, kan inflammationsfaktorer leda till funktionsstörning i hjärnans astrocyter [].

Kombinationen av minskat glutamatomhändertagande av astrocyterna, störning i kommunikationen inom astrocytnätverken, mer ospecifik signalering i större nervcellsnätverk, minskad energitillgång och svullnad av astrocyterna [23, 27] kan tänkas leda till ett »låst« tillstånd på cellnivå. Detta är en tänkbar förklaringsmodell för den fullständiga utmattning som en person med hjärntrötthet upplever om hon eller han överanstränger sig.

Kan samma modell förklara den bristande filterfunktionen? Hjärnan har begränsningar i hur mycket som kan bearbetas och medvetandegöras åt gången. Därför behövs välfungerande filtersystem. Vid upprepning av stimuli, till exempel fläktljud eller ljudet av biltrafik, kommer nervceller i den friska hjärnan efter ett tag att minska sin intensitet i signaleringen, eftersom ljuden känns igen och inte förs vidare till högre cent­rum.

Detta fungerar inte för hjärntrötta. De beskriver att alla intryck tas emot och känns igen, viktiga som oviktiga, och att det blir mycket tröttsamt.

Tecken på demens hos man

Om astrocyternas omhändertagande av glutamat är nedsatt, innebär det att inkommande information blir mer ospecifik och uppfattas som ny [23, 27]. Brist på GABA som har en viktig hämmande effekt kan också ha betydelse för att signaleringen inte lindras [29]. Hjärntrötthet anses vara relaterad till hjärnskada och inte en konsekvens av depression eller ångest, även om den kan uppstå då livssituationen drastiskt har försämrats [30, 31].

I dag saknas förklaring till att hjärntrötthet kan bli långvarig. Eftersom hjärnskadans omfattning och lokalisation och personens ålder, utbildning eller kön inte verkar ha betydelse för risken att hjärntröttheten blir långvarig, kan man hypotetiskt undra om det finns riskfaktorer, biologiska såväl som psykologiska, redan före insjuknandet eller skadan [32, 33] Figur 4.

Diagnostik av hjärntrötthet Hjärntrötthet kan i nuläget inte diagnostiseras med vare sig blodprov, kognitiva test eller hjärnavbildande tekniker. Den bakomliggande orsaken till hjärntröttheten hos den enskilda patienten bör klarläggas så långt det går. I många fall har man ett direkt tidssamband med sjukdom eller skada i nervsystemet. Om orsaken är oklar, bör utredning genomföras för att utesluta and­ra diagnoser och underliggande problem.

Viktiga differentialdiagnoser är depression, oro, ångest och narkolepsi [34]. Det är också av vikt att kartlägga annan behandlingsbar samsjuklighet till exempel sömnproblem samt ta ställning till om personen är i behov av multiprofessionell rehabilitering. Vi har utvecklat en självskattningsskala för mental trötthet, Mental fatigue scale MFS [35, 36]. I skalan ingår frågor om den mentala tröttheten och symtom som förekommer tillsammans med denna Fakta 1.

Sammanställningen av frågorna är baserad på lång sjukvårdserfarenhet [37]. I skattningsskalan fokuseras på den mentala tröttheten. En summa över 10 poäng på skalan frågan om dygnsvariation räknas inte med indikerar att det finns problem och att det är viktigt att göra en fördjupad analys [35].