Bråck aortabågen

Diagnos Hiatusbråck diagnostiseras med hjälp av endera av fyra olika tekniker eller en kombination av dessa: kontraströntgenundersökning datortomografi DT gastroskopi högupplösningsmanometri. Behandling Vid typ I-bråck med gastroesofageal refluxsjukdom där symtombilden domineras av sura besvär är farmakologisk behandling förstahandsval, framför allt i form av protonpumpshämmare PPI.

Följaktligen har allt fler specialistföreningar presenterat riktlinjer där man rekommenderar följande principer: Operation av hiatusbråck av typ I rekommenderas enbart vid gastroesofageal refluxsjukdom som kräver kirurgisk behandling. För patienter med asymtomatiska hiatusbråck av typ II—IV kan exspektans rekommenderas. Elektiv operation av asymtomatiskt hiatusbråck av typ II—IV bör avgöras från fall till fall med beaktande av samsjuklighet, ålder och generell kirurgisk risk.

Alla symtomatiska patienter med hiatusbråck typ II—IV ska värderas vid specialistenhet för ställningstagande till elektiv operation. Akuta och subakuta manifestationer av hiatusbråck är potentiellt livshotande och måste handläggas därefter. Akut operation av stora hiatusbråck är en mycket krävande och inte sällan komplikationsfylld operation, som bör utföras på högvolymcentrum.

Risk för komplikationer och reherniering Risken för postoperativ morbiditet och mortalitet i samband med akut operation av stora hiatusbråck är mycket hög i vissa nationella serier uppemot 50 procent. Aspekter på det kirurgiska ingreppet Grunderna för rekonstruktion av hiatus hos patienter med hiatusbråck, väsentligen oberoende av typ, har utformats enligt följande principer []: Hela bråcket ska tas ned från brösthålan, och hela bråcksäcken ska tas bort.

Matstrupen mobiliseras från sin intratorakala position så att den gastroesofageala övergången kan placeras i övre delen av bukhålan. En spänningsfri adaptation av crura ­diaphragmatica ska göras med icke-resorberbart suturmaterial Figur 5. En fundoplikation adderas för att förhindra gastroesofageal reflux och reherniering Figur 6. Om en spänningsfri adaptation av crura diaphragmatica inte kan åstadkommas kan användande av nät av syntetiskt material övervägas Figur 7.

De flesta operationer som görs på specialistcentrum utförs i dag med laparoskopisk teknik. Clinical significance of hiatal hernia. Gut Liver. Modern diagnosis and treatment of hiatal hernias. Langenbecks Arch Surg. Esophageal hiatal hernia: risk, diagnosis and management. Expert Rev Gastroenterol Hepatol.

Aortaaneurysm alkohol

Impact of bariatric surgery on hiatal hernia repair outcomes. Am Surg. Approaches to the diagnosis and grading of hiatal hernia. Best Pract Res Clin Gastroenterol. Iron-deficiency anemia is a common presenting issue with giant paraesophageal hernia and resolves following repair. J Gastrointest Surg. Clinical ramifications of giant paraesophageal hernias are underappreciated: making the case for routine surgical repair.

Ann Thorac Surg. Paraesophageal hernias: operation or observation? Ann Surg. The importance of age on short-term outcomes associated with repair of giant paraesophageal hernias. A clinical prediction rule for perioperative mortality and major morbidity after laparoscopic giant paraesophageal hernia repair. J Thorac Cardiovasc Surg. Repair of giant para-esophageal hernias routinely produces improvement in respiratory function.

Surgery for benign esophageal disorders in the US: risk factors for complications and trends of morbidity. Surg Endosc. Treatment of giant paraesophageal hernia: pro laparoscopic approach. Epub 25 nov Systematic review and meta-analysis of laparoscopic mesh versus suture repair of hiatus hernia: objective and subjective outcomes.

Laparoscopic repair of hiatus hernia: Does mesh type influence outcome? Sök behandlingsöversikt Sök behandlingsöversikt. Öppna tjänstemenyn. Överblick Kärlkirurgi Bukaortaaneurysm. Författare: Martin Björck Professor. Reviderad: Annons 1 av 4. Bakgrund Abdominellt aortaaneurysm AAA definieras som en lokaliserad vidgning med 1,5 gånger normalaortas diameter eller en utbuktning av bukaorta på mer än 3 cm.

Orsaker Den definitiva orsaken till AAA är okänd, men rökning, höga kolesterolvärden och bukfetma är kända riskfaktorer. Aneurysmstorlek Kvinnligt kön d v s kvinnors AAA är mindre vid ruptur, men de har sällan sjukdomen.

Aorta operation komplikationer

Klinisk bild Icke-rupturerat AAA Obehagskänsla, smärta Upplevelse av pulsationer i magen Symtom från tryck på omgivande organ uretärer, duodenum Mikroembolism smärtsamma blånader på tårna Trombotisk ocklusion De flesta AAA är dock asymtomatiska innan ruptur. Rupturerat AAA Klassisk triad Kraftig buksmärta med utstrålning mot ryggen med akut insjuknande Blodtrycksfall, takykardi eller anamnes på svimning Pulserande resistens i buken ofta svårpalpabel p g a bukfetma eller lågt blodtryck Illamående, kräkningar Mycket ovanliga symtom Hematemes fistel mot GI-kanalen.

Fynd i status Pulserande breddökad resistens i buken Ovan navelplanet, i epigastriet, ofta lite till vänster För händerna från mitten och ut mot sidorna tills aorta kan avgränsas åt båda håll OBS! Oftast endast ett måttligt peritonitstatus vid ruptur Hematomet ligger oftast retroperitonealt vilket inte retar peritoneum så kraftigt Labprover Det finns inga specifika blodprover som kan bekräfta eller utesluta förekomsten av AAA varken rupturerat eller icke-rupturerat Hb sjunker regelmässigt vid rupturerat AAA, men kan vara normalt i början d v s ett normalt Hb utesluter inte rupturerat AAA!

Vanliga och viktiga differentialdiagnoser Njursten OBS! Patienter med aortaruptur har ofta mikroskopisk hematuri Tarmischemi och tarmangina Perforerat ulcus ulcus perforans, brustet magsår Pankreatit, akut Lumbago Hjärtinfarkt OBS! Patienter med aortaruptur har ofta EKG-förändringar Lungemboli Aortadissektion Divertikulit Trafik eller fallolycka p g a svimning vid ruptur.

Man tillämpar annars tillåtande hypotension. Smärtstillning Opioid i. Urakut CT av aorta Man inleder med en undersökning utan kontrast, om misstanken bekräftas och man överväger en endovaskulär operation måste kontrast ges. Utförs alltid på cirkulatoriskt stabil eller stabiliserad patient. Operationsmetoderna som används är desamma som för rAAA.

Uppföljning Efter öppen kirurgi: kontroll efter 30 dagar och 1 år. Avslutande kommentar AAA överstigande 4, cm bör remitteras till kärlkirurg för bedömning och ställningstagande till eventuell kirurgi. Det är visat att personer som har en förstagradssläkting med bukaortaaneurysm löper en förhöjd risk att också utveckla aneurysm. Man ska därför kontakta sin husläkare för att diskutera en selektiv ultraljudsundersökning om man uppfattar att man tillhör en sådan riskgrupp.

Man ska beakta åldern vid diagnos för sin släkting när man beslutar om en rimlig ålder vid screening. Man kan generellt rekommendera 55 år för män och 55—60 år för kvinnor med en känd ärftlighet. Men om den insjuknade släktingen var mycket ung får detta beaktas. Man ska i dessa fall också överväga genetisk screening för att undersöka om det finns anlag för bindvävssjukdomar, detta kan du diskutera med din läkare.

Träna med förstorad aorta

Detta är mycket ovanligt i gruppen med personer som har bukaortaaneurysm. I dag görs cirka — ingrepp för aortaaneurysm årligen i Sverige och de flesta som görs är planerade ingrepp. Resultaten i Sverige är utmärkta jämfört med internationella resultat, men det finns alltid vissa risker förenade med större kirurgiska ingrepp. Det finns två stora grupper som man måste skilja på när man diskuterar aneurysmbehandling.

Det ena är de patienter som behandlas med planerade ingrepp, där patienten och anhöriga under en längre period känt till planering och behovet av en kärlkirurgisk åtgärd. Där har man gemensamt också bedömt att patientens övriga sjukdomar och ålder inte är alltför begränsande för att man ska kunna genomföra ett ingrepp med en rimlig risk för komplikationer.

I vissa fall kan man också stödja patienten och förbättra till exempel hjärt-och lungfunktionen inför ett planerat ingrepp. Behandlingsresultaten är mycket goda i Sverige. Den andra gruppen med patienter är de som behandlas vid en brusten pulsåder, eller vid smärta och hög risk för bristning. Vid ett akut ingrepp för brustet bukaortaaneurysm i buken överlever i dag många fler patienter än under och talen.

I dag överlever mer än två tredjedelar det akuta ingreppet, och resultaten i Sverige är synnerligen goda jämfört med Europa. När en person med aneurysm inkommer med smärtor kommer läkarna snabbt reda på hur patientens allmäntillstånd är. Om patienten har förlorat medvetandet men fortfarande visar livstecken finns sällan eller aldrig tid för en större utredning. Det är ofta mycket angeläget att snabbt göra en röntgenundersökning för att utreda behandlingsmöjligheterna.

Man vill i detta skede bedöma om det finns någon möjlighet att behandla aneurysmet akut. Vid bukaortaaneurysm och thorakala aneurysm i buken och i aorta descendens lagar man den skadade delen av kärlet med en konstgjord åder, så kallad kärlgraft. Vid behandling av pulsåderbråck, oavsett om de är akuta eller planerade, kan kärlkirurgerna i dag välja mellan två olika operationsmetoder.

Den andra metoden kallas endovaskulär behandling, och innebär att ingreppet görs med hjälp av en kateter som förs in i aorta via en pulsåder i ljumsken. Majoriteten av ingrepp för aortaaneurysm är i dag endovaskulära. Vid ingreppet lägger man under röntgengenomlysning in ett stentgraft en kärlprotes med metallförstärkning i aorta. Den här typen av endovaskulär operation kan dock inte utföras på alla patienter och detta beror vanligtvis på aneurysmets utseende, de så kallade anatomiska förutsättningarna.

Om aorta är mycket slingrig eller om de blodkärl som används är för smala, så att man inte kan föra in hylsan som innehåller kärlgraftet, kan man inte använda den endovaskulära metoden. Patienter som behandlats med ett planerat endovaskulärt ingrepp för sitt aortaaneurysm har i dag korta vårdtider, och låg risk för större komplikationer. De kommer dock att behöva fortsätta med regelbundna livslånga röntgenkontroller av sitt stentgraft.

De som behandlas med öppen operation har vanligen lite längre vårdtider, och är oftare mer påverkade under de första veckorna, framför allt handlar det om trötthet och aptitlöshet. Patientgruppen behöver dock vanligen ingen fortsatt kontroll, utan avskrivs från fortsatta kontroller efter sitt första postoperativa besök. Efter en akut operation är patienten ofta mycket medtagen, detta beror på att patienten haft en stor livshotande blödning.

Intensivvård och smärtlindring krävs efter en öppen operation och i vissa fall även efter endovaskulär behandling. Det blod som har läckt ut i buken skapar ett extra tryck i buken som måste åtgärdas, ibland även hos dem som behandlats med EVAR. Efter kirurgiska ingrepp finns alltid en risk att oförutsedda komplikationer tillstöter.

Det gäller i synnerhet operationer som har utförts akut på grund av ett livshotande sjukdomstillstånd. De vanligaste komplikationerna är att hjärt- och lungfunktionen påverkas, liksom att patienten drabbas av en övergående nedsättning av njurfunktionen. Det finns ovanligare komplikationer, tex kan blodförsörjningen till benen påverkas och tarmens blodflöde påverkas.

Dessa komplikationer kan bero på sjukdomen eller bero på behandlingen. Vårdpersonalen försöker minimera risken för kända komplikationer som blodpropp och lunginflammation genom att få den nyopererade patienten att så snart som möjligt sitta eller stå upp vid sängkanten. Efter någon dag får man försöka röra på sig genom att gå. Man bör även undvika att ligga för mycket i sjukhussängen eftersom lungfunktionen försämras och risken för infektioner ökar.

Sjukvårdspersonalen ser också till att patienten ganska snart efter operationen dricker och äter något. Detta kan tillsammans med motion och rörelse påskynda tarmfunktionen. Efter operationen kan det ta upp till några månader innan man har återhämtat sig helt. Takten är individuell, mycket beroende på ålder och allmänt hälsotillstånd. Återhämtningen efter endovaskulär kirurgi är vanligen betydligt snabbare, från ett par dagar till enstaka veckor.

Många av de studier som pågår kring aortaaneurysm är så kallade observationsstudier. I dem analyserar forskarna tillväxten av aneurysm och vilka riskfaktorer som föreligger. I ett flertal kliniska studier prövas olika typer av läkemedel med förhoppning om att kunna bromsa tillväxten av pulsåderbråcket.

Nu och i framtiden behöver forskarna fortsätta att studera sjukdomen på molekylär nivå för att bättre förstå sjukdomsförloppet. Genetiska studier för att kartlägga arvets betydelse behöver också göras för att öka förståelsen av varför vissa personer drabbas, och på sikt med målet att utveckla hämmande läkemedel. Ett viktigt forskningsområde är också att upptäcka och identifiera biomarkörer mätbara faktorer i blodet som kan förutspå tillväxthastighet eller bristningsbenägenhet i ett nyupptäckt aneurysm.

Det finns stora könsskillnader avseende förekomsten av aortaaneurysm, fler män drabbas än kvinnor. Det saknas fortsatt fördjupad kunskap om varför denna skillnad fortsatt ses, trots att många andra hjärt-och kärlsjukdomar är fördelat mer jämt mellan könen, åtminstone bland de äldsta patientgrupperna. Det pågår en del kartläggande projekt inom området, till exempel beaktas könshormonernas inflytande.

I ett forskningsprojekt som inbegriper specialister inom biomekanik och hållfasthetslära, har forskare vid Kungliga tekniska högskolan KTH i Stockholm och vid Karolinska universitetssjukhuset utvecklat metoder som gör det möjligt att specifikt bestämma risken för aneurysmbristning hos en individ genom att beräkna aortaväggens hållfasthet och vilken maximal påfrestning den klarar.

Studier där man använder röntgenundersökningar från patienter visar på möjligheten att utveckla individbaserade kontrollprogram. Tyvärr kräver dessa metoder att patienten regelbundet genomgår skiktröntgen, men forskning pågår för att utveckla 3D-ultraljud och magnetkamera som basmetod.