Var en nykterist

Jag blev lite irriterad över att han ens tänkte det kunde vara en öl med alkohol i, till mig! Men jag sa inget. Jag är nykter för mig och mina barn, inte för honom. Undrar vad han skulle säga om jag började dricka? En del av honom skulle nog bli nöjd för då slipper han känna sig sämre. Men en annan del skulle nog bli ledsen av många orsaker. Jag tror att det finns något hoppfullt i att jag inte dricker.

Som att jag bidrar till att hans stora alkoholkonsumtion mildras om vi skulle slå ut all alkohol mellan oss båda. Totalt i vårt hem dricks det ju inte så sjukligt mycket. Om det vore utslaget mellan oss båda.

Permanenta skador av alkohol

Jag gör att statistiken ser bättre ut både hemma hos oss och i Sverige. Det gör vi ju alla som inte dricker. Jaa hörrni det blev ett rörigt inlägg som vanligt. Jag saknar solen men mår bättre än vad jag nånsin gjorde förut när jag drack för att mota bort vinterdeppet förr i tiden. Har ingen julstress eller ångest heller. Det hade jag förra året trots att jag varit nykter nästan ett år då.

Det blir bättre och bättre hela tiden egentligen. Ha en fin kväll allihop oj klockan var bara 16! Trodde den var mycket mer! Foto: Robin Lorentz-Allard Fick ångest när hon slutade dricka Där och då bestämde sig Karin Adelsköld för att sluta dricka, men det resulterade i att hon fick ångest, nästan började se syner och höra röster.

Permanenta skador av alkohol

Jag bråkade, blev bara elakare mot mina barn och alla runt omkring. Jag förstod ingenting. Men att söka hjälp för sitt missbruk satt långt inne. Tänk om folk skulle veta att jag har hanterat min stress med rödvin? Vill inspirera till att söka hjälp Aftonbladet har varit i kontakt med Karin Adelsköld som kommenterar sitt beroende och resan till ett nyktert liv.

Jag hade som så många andra en bild av hur en alkoholist är och så var ju inte jag. Nu snart tre år och 12 steg senare vet jag bättre. Och jag vet också att ett nyktert liv är så mycket mer än att bara ta bort alkoholen. Det har varit och är fortfarande periodvis väldigt jobbigt. Framförallt med all skuld och skam som hänger ihop med att vara beroende.

Men det är mest av allt fantastiskt skönt att vara nykter och att få vara öppen med det nu. Jag vaknade upp med en kropp som ömmade av blåmärken, mitt i en panikångestattack och stapplade upp ur sängen för att greppa dörrkarmen mellan hallen och vardagsrummet. Under några sekunder kändes det som att allt gick i slow motion och trots att jag fortfarande var påverkad från natten så minns jag varendaste fragment av de där sekunderna, sekunderna som jag idag ser tillbaka på som de som förändrade mitt liv.

För precis där och då var det som att jag såg allt klart och för första gången kunde ta in vad som höll på att hända, och plötsligt bara visste jag, att om jag inte slutar så kommer jag ha ihjäl mig själv. Jag ska inte låtsas som att vägen varit rak från den dagen men den har tagit mig hit, till dag AA blev min fristad, en plats där jag inte längre behövde hålla koll på alla lögner jag trasslat in mig i, en plats där skammen inte åt upp mig, där jag för första gången kände mig förstådd och aldrig någonsin ensam, en plats jag alltid kommer återvända till.

För jag kommer aldrig ta min nykterhet för givet, bara jag vet hur hårt jag kämpat för den och bara jag vet hur lätt den kan smita mig hur händerna.